Förra året sprang jag alltid med musik i öronen. Och med Runkeeper-appen. Med jämna mellanrum kom Runkeeper-damen in och berättade för mig hur långt jag sprungit och hur fort jag sprang. Tyckte det funkade bra. Men efter ett tag märkte jag att jag blev stressad av att hela tiden veta hur fort jag sprang. Ville hela tiden slå nya rekord. Löpningen blev inte rolig. Dessutom var jag rätt trött i huvudet av alla ljud runt omkring.
Jag började springa utan hörlurar, med
Runkeeperdamen i fickan så jag slapp höra henne, men ändå kunde se
sträcka och tempo efteråt. Kroppen fick bestämma hastigheten och jag
lyssnade på fåglarna istället. Så skönt det var. Nu har jag bytt ut
damen i fickan mot en löparklocka på armen, men jag tittar inte så ofta
på den.
Idag var det dags för den tråkiga asfaltsrundan igen. 5,1 km asfalt genom ett bostadsområde. Dags att prova lite musik igen kände jag. Gjorde en låtlista med glada snabba låtar som kan pigga upp när man blir lite trött. Blev rätt många låtar från årets Eurovision. Ja, det är väl lika bra att erkänna: Jag älskar Melodifestivalen! :-)
Musik & dramatik blev det på dagens runda. Efter två km såg jag på håll en daggmask som låg på trottoaren. "Väldigt vilken lång daggmask" hann jag tänka innan jag var framme och upptäckte att det var en orm. Vet inte vem av oss som blev räddast. Den stackars ormen ryckte i alla fall till när jag flög över. Ny gren för Friidrottsförbundet att fundera på. "Hopp över orm". Lite som kombinerat höjdhopp och längdhopp. Jag innehar för tillfället världsrekordet...
Vet inte om det var musiken eller ormen, men fort gick det idag. Nytt personligt rekord! 5:29 min/km. Det är väl ungefär den hastigheten jag behöver hålla på Tjejmilen om jag skall komma runt på 56 min...
Nu blir det två vilodagar. Ny löprunda på måndag med pigga och utvilade ben.
Mia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar